franska revolutionen, den politiska och sociala omvälvning i Frankrike som inleddes med eden i bollhuset 20 juni 1789 och stormningen av Bastiljen 14 juli samma år samt avslutades med Napoléon Bonapartes statskupp 9-10 november 1799. 
2.BOLLHUSEDEN OCH STORMNINGEN AV BASTILJEN På grund av det statsfinansiella krisläget hade kungen tvingats inkalla ständerna. De sammanträdde 5 maj 1789 för första gången på 175 år. Ständerna var tre till antalet, prästerskapet, adeln och tredje ståndet. Tredje ståndet hade lika många delegater som de båda övriga tillsammans, och krävde ett röstförfarande med en röst per delegat, inte som tidigare en röst per stånd. Då detta krav avvisades bildade tredje ståndet och prästerna Assemblée nationale (nationalförsamlingen) och svor 20 juni en ed - bollhuseden - att inte åtskiljas förrän Frankrike fått en ny författning. Då kungen avskedade sin finansminister Jacques Necker, som i hög grad hade folkets förtroende, utbröt oroligheter i Paris, och 14 juli 1789 stormade en upphetsad folkmassa fängelset Bastiljen. Stormningen blev en signal till allmän resning på landsbygden. 
3.REVOLUTIONENS TVÅ FÖRSTA ÅR Den 4 augusti beslutade nationalförsamlingen om ett avskaffande av adelns privilegier, och samma månad kom förklaringen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Under revolutionens två första år genomfördes ett stort reformprogram. Stora egendomar, som tillhört kyrkan och adeln, drogs in till kronan, skråväsendet upphävdes och kyrkan gjordes beroende av staten. År 1791 undertecknade Ludvig XVI den nya författningen, som grundade sig på Montesquieus maktfördelningslära, enligt vilken makten fördelades mellan kungen och en lagstiftande församling. Majoriteten i denna, som samlades 1 oktober 1791, var medlemmar av den revolutionära Jakobinklubben, vars ledare var Maximilien de Robespierre. 
4.UTVECKLINGEN 1791-93 I avsikt att sprida revolutionens idéer förklarades krig mot Österrike 1792 (se revolutionskrigen). I Paris spreds rykten om att kungafamiljen samarbetade med landets fiender, och 10 augusti stormades det kungliga slottet, Tuilerierna. Upploppet fortsatte med de s.k. septembermorden, då ca 1 300 fångar dödades utan dom eller rannsakan. Kungen avsattes, 21 september utropades republiken och fyra månader senare avrättades kungen. Den lagstiftande församlingen hade nu ersatts av ett nationalkonvent, medan den verkställande makten anförtroddes åt ett välfärdsutskott om 12 personer. Efter kungens avrättning inträdde Storbritannien i kriget mot Frankrike, och ungefär samtidigt utbröt en motrevolution i Vendée. I detta läge grep den radikala gruppen i nationalkonventet, "berget", makten. 
5.SKRÄCKVÄLDET 1793-94 Till försvar mot revolutionens fiender antogs i september 1793 en lag, "lagen om de misstänkta", enligt vilken människor kunde häktas på blotta misstankar. Därmed inleddes det s.k. skräckväldet (la terreur) med summariska rättegångar och massavrättningar som följd. Änkedrottning Marie-Antoinette avrättades, och utrensningar förekom också inom revolutionärernas egna led. Välfärdsutskottets starke man Maximilien de Robespierre ställde våren 1794 sina forna revolutionskamrater inför rätta och lät avrätta dem. Den 27 juli 1794 föll Robespierre offer för en sammansvärjning, dömdes till döden och giljotinerades tillsammans med sina närmaste män. Därmed upphörde skräckväldet. 
6.REVOLUTIONENS SLUTPUNKT I oktober 1795 ersattes nationalkonventet av en direktorialförfattning. Under de följande åren kom makten att innehas av armén, snarare än folket. Samtidigt spreds kriget till allt fler områden och gjorde det möjligt för militärer att avancera till maktpositioner. I november 1799 grep general Napoléon Bonaparte makten genom en statskupp, brumairekuppen, som brukar betraktas som slutpunkt för franska revolutionen. 



Mikael 


betyget vg